Hjärntumörer

När det gäller tumörer skiljer vi mellan god- och elakartade tumörer. Vilken sort det handlar om i det aktuella fallet reder vi ut med en noggrann diagnos, där vi bland annat använder magnetresonanstomografi (MRT). Vid sidan av de så kallade primära hjärntumörerna som bildas i hjärnans eller hjärnhinnornas celler, kan det också uppstå metastaser som sprider sig från tumörer i andra organ.

15 till 25 procent av de tumörer som uppkommer inuti skallen är så kallade meningeom. Det är oftast godartade vävnadsförändringar som bildas i hjärnhinnan. Vanligtvis växer de långsamt och de uppkommer ungefär från 40-årsåldern. Denna typ av tumörer kan även bildas i ryggmärgen (se Ryggrad/tumörer).

Gliom räknas också till de vanligare tumörtyperna. De uppkommer i det som kallas gliaceller, höljes- och skyddsvävnad i nervsystemet. I motsats till meningeom kan dessa tumörer finnas i snabbt växande former. Underarter av dessa är astrocytom och glioblastom.

I de så kallade Schwannska cellerna, som omger nervfibrerna, kan neurinom bildas. Dessa godartade tumörer bildar inga metastaser och uppstår inte bara i skallens inre, utan också i den inre hörselgången (akustikneurinom).

På hypofysen kan adenom bildas. Även dessa tumörer är godartade, men producerar i vissa fall hormoner.

Symptom

Symptom på hjärntumörer går inte att beskriva på ett entydigt sätt och beror bland annat på svulstens läge. I det inledande stadiet har de drabbade oftast inga besvär. Ju mer en tumör växer, desto tydligare blir symptomen.

Först drabbas man vanligen av huvudvärk, som ökar med tiden. Senare kan epileptiska anfall, svindel, illamående och språk-, syn- och rörelserubbningar tillkomma. Dessutom utvecklas psykiska förändringar i många fall. Hit hör bland annat glömska, ökad retlighet eller humörsvängningar.

Vid neurinom får patienten i typfallet balansstörningar och vid akustikneurinom blir hörseln sämre, vilket kan leda ända till dövhet.

Behandling

Vid sidan av kemoterapi och strålning vid elakartade tumörer och den individuella behandlingen av symptomen, avlägsnar vi vävnadsförändringarna, oftast med hjälp av mikrokirurgi.